
Du får besluten uppifrån och bekymren nerifrån, och förväntas ändå vara den som håller ihop allt. Mellancheferna är organisationens ryggrad, men sällan den grupp som får mest stöd.
Jag har själv varit VD och interimschef och vet hur ensamt det kan vara mellan nivåerna. I det här inlägget tittar jag på varför pressen är så hög just nu och vad du kan göra för att leda utan att själv gå på knäna.
Enligt TTI Success Insights genomgång av arbetskraftstrender för 2026 pressas mellanchefer av tre saker samtidigt: omställningen med AI, ledning av hybridarbetande team och en arbetskultur i förändring. Hybridarbete väcker dessutom frågor om hur ofta man ska kommunicera, hur tydliga rollerna är, hur många möten som behövs och hur snabbt beslut ska fattas. Allt det landar på chefen.
Samtidigt visar DHR Globals rapport att utmattning och minskat engagemang går hand i hand. Hela 52 procent av de anställda uppger att utbrändhet drar ner deras engagemang, jämfört med 34 procent året innan. Det är alltså inte bara du som blir sliten. Hela gruppen runt dig påverkas.
I rapporten Hälsa och sjukfrånvaro i arbetslivet 2026 från Medhelp, som Realtid har skrivit om, uppger nästan fyra av tio chefer att den psykiska ohälsan har ökat i organisationen det senaste året. Men bara drygt två av tio anser att de i hög grad kan upptäcka tidiga signaler hos medarbetarna. Den totala sjukfrånvaron minskade samtidigt från 4,87 procent 2024 till 4,55 procent 2025, men andelen långtidssjukskrivna ligger kvar på en hög nivå.
Det betyder att många chefer har ett ansvar de aldrig har fått verktyg för. Det är ingen brist hos dig. Det är en lucka i hur organisationer rustar sina ledare.
Känslor smittar i en grupp. En chef som är pressad och stressad märks i tonläget, i mötena och i hur ärenden prioriteras, även när man försöker dölja det. Därför är din egen ork inte en privat sak. Den är en del av ditt ledarskap.
Det kan låta hårt, men det är också hoppfullt. Du behöver inte bli en annan människa för att leda bättre. Du behöver ta hand om förutsättningarna för ditt eget omdöme.
Det första är tydliga gränser för vad som är ditt ansvar. Många mellanchefer tar på sig problem som egentligen ligger hos någon annan, uppåt eller nedåt, för att det går snabbare. På sikt blir det ohållbart.
Det andra är förmågan att säga nej uppåt med ett alternativ. "Det hinner vi inte" möts ofta av motstånd, men "vi kan göra det här först och det andra efter årsskiftet" är ett samtal som går att föra.
Det tredje är att ha ett eget bollplank. Det kan vara en mentor, en kollega på samma nivå eller en coach. Jag har skrivit om hur mentorskap kan förändra ditt ledarskap som VD och om coaching för kommun- och förvaltningschefer vid förändringsarbete. Mycket av det gäller också dig som är mellanchef.
Avsätt tjugo minuter i veckan för att reflektera över vad som tog energi och vad som gav energi. Fråga dina medarbetare hur de mår på riktigt, och lyssna på svaret utan att direkt försöka lösa det. Lägg märke till förändringar i beteende snarare än att tolka dem, vilket hänger ihop med att se människan bakom beteendet. Någon som plötsligt blir tystare, går ner i tempo eller blir snabbt irriterad kan behöva ett samtal, inte en bedömning.
Ställ gärna en enkel fråga i början av varje enskilt samtal: "Vad tar mest energi just nu?" Svaren ger dig mycket mer information än statusrapporter.
Det kan kännas oprofessionellt att visa tvivel inför sitt team, och chefer har sällan någon att tänka högt med. Jag har skrivit om hur ensamt det kan vara på toppen, och det gäller i hög grad även nivåerna under. Ett samtal utanför organisationen, där du kan ta av dig chefsrollen en stund, är ofta det som gör att man orkar hålla ut och leda bättre.
Vill du ha ett sådant bollplank är du välkommen att prova coaching.